Bebisen är fixerad!

Idag har jag varit hos barnmorskan och jag kan bara konstatera att graviditeten fortskrider precis som den ska.
Hjärtat på bebisen slog snabbt idag, 155 slag/minut! Magen mätte 34 cm. Mitt blodtryck var normalt och järnvärdet på blodet har stigit från 96 till 116!! Så nu räknas det som ok. Men jag ska fortsätta äta två järntabletter varje dag.
Jag har fortfarande inte gått upp något i vikt, vilket känns helt otroligt. Men jag ska inte gnälla :)

Idag var första gången som bm kände hur bebis låg, och mycket riktigt - h*n har fixerat sig! Så skönt! Jag har haft det på känn, då det har tryckt på väldigt mycket neråt den sista tiden och sparkarna jag känner är bara uppe vid revbenen. Nu hoppas jag bara att bebisen stannar kvar i det läget och inte får för sig att vända sig längre fram. Jag vill INTE behöva vara med om vändningsförsök och sådant!

Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla värdet för min ämnesomsättning. Förhoppningsvis sista gången innan bebis kommer! Blir tokig på att behöva ringa dem på vårdcentralen! De frågar ALLTID om varför jag ska ta det provet. Och jag svarar ALLTID att det är för att jag är gravid och ska ta provet var 6:e vecka. Oftast nöjer de sig med detta, och ger mig en tid. Men en del - som kärringen (rent ut sagt) igår - sa "det finns ingenting här i datorn som säger att du ska komma och ta om provet nu".
Jag blir då lite irriterad, vilket säkert också hörs på mitt tonläge. Sköterskan ville få mig att tro att jag varit där för två veckor sedan och tagit detta prov, för det stod det i hennes dator. Men det vet jag ju mycket väl att jag INTE var. Jag gav henne datumet på när jag var där sist för provtagning (tur man är ordningsam och skriver upp sånt), men hon hävdade att den dagen hade jag inte alls varit där! Jag blev ju helt paff, för jag hade ju fått provsvaren med posten ett par dagar senare!
Jag vet inte hur hon snurrade ihop det, men för två veckor sedan var jag på mvc och kollade blodvärdet/järnvärdet - så jag frågade om det var det hon såg - vilket det tydligen var. Men det har ju ingenting med ämnesomsättningen att göra! Men hon ville få det till att de hade tagit det värdet samtidigt, på mvc alltså. Men det gör de inte, det ska skötas av vårdcentralen!
Vilket jäkla skitsnack! Blir så trött på dem! Efter diverse tillrättavisningar, förklaringar och ett MYCKET irriterat tonläge från min sida så gav hon till sist med sig och bokade in mig.
Det är ju inte så att jag tycker det är det roligaste som finns att gå till vårdcentralen och betala 100 spänn för att bli stucken i armen. Men det är ju så viktigt att detta hålls under uppsikt, särskilt som jag har fått ändra min dos Levaxin under graviditeten.

Jaja, det blir spännande att se vad proverna visar. Får väl svar om en vecka ungefär.
Men jag hoppas verkligen jag inte behöver ta den här striden med dem fler gånger. Tålamodet krymper för varje gång, kan jag säga.

Men nu är jag helt slut för dagen. Jag gick till och från MVC idag, vilket är närmare 6 km fram och tillbaka. När jag kom hem kändes det som om jag blivit överkörd av ett tåg. Jag plågas inte direkt av foglossning i normala fall, men när jag går de här "längre" promenaderna så känns det för jävligt. Blött var det också, så jag var genomblöt om fötterna när jag kom hem. Perfekt för min förkylning som jag så gärna vill bli av med.

Men nu blir det till att lägga sig på soffan med en bok, en filt och en värmedyna. Sen kommer jag nog inte att ta mig för så mycket mer idag.

En månad kvar till beräknad förlossning

Idag är det den 26/1 och det är alltså bara EN MÅNAD KVAR tills bebisen beräknas komma. Om man tänker en månad tillbaka i tiden så var vi på annandag jul. Känns inte alls som det var länge sedan! Så om det har gått så fort från 26/12 till 26/1 så kommer väl den kommande månaden att gå lika fort? :)
Jag hoppas det i alla fall.

Igår var jag och handlade lite. Tänkte att det inte var så mycket jag skulle ha, men när man handlar en mjölk, fil, ost, frukt, grönsaker och lite annat så väger det helt plötsligt en hel del när det ska bäras hem. När jag kom hem var jag inte på mitt soligaste humör eftersom jag fick rejält ont. Och det får jag lida för även idag. Så idag tar jag det bara lugnt. Micke jobbar och kommer inte hem förrän runt 16-tiden.
Sen har jag nu insett att jag nog inte ska gå och handla själv längre. Inte ens om det bara är "lite" man ska ha.
Men jag är inte den personen som ber om hjälp - även om jag behöver den - utan jag ska minsann klara mig själv. Idiotiskt, jag vet.

I morse vaknade jag när Micke åkte till jobbet runt 7.45. Bebisen vaknade strax efteråt och jag låg och njöt av att känna hickan och de andra rörelserna. Jag har börjat inse att jag inte kommer att få känna den känslan så länge till, och jag tror att jag kommer sakna det. Men då har man å andra sidan buset på utsidan och kan njuta ännu mer. Såklart :)
Nu blir det till att plocka in lite tvätt och stryka. Inte roligaste göromålet, men måste ju göras.

Hoppas ni får en trevlig helg!

Bebisens första egna nalle

             

Bebisens första, egna nalle. Det är en Skyddsängel från företaget Bukowski. Varje nalle de tillverkar har sin egen mänskliga förebild, och varje nalle döps. Denna nalle är en Skyddsängel och heter Jasz (vet dock inte riktigt hur det uttalas...)

En nalle är något som alla barn borde ha. Den är en perfekt trogen vän och du kan berätta alla dina hemligheter för den och kunna lita på att de bevaras. En nalle kan bli en riktigt, riktigt kär vän och följa dig genom hela livet.

Jag fick nallen av Micke i julklapp. Eller rättare sagt - jag och bebisen fick den. På etiketten stod det "God Jul Anja och bebisen, önskar make och far". Han sa att den ska skydda det bästa han har. En jättegullig tanke, tycker jag. Mig, under graviditet och förlossning. Bebisen, under graviditet, förlossning och uppväxt. Men jag kommer att ge den helt och hållet till barnet så fort h*n är ute, och nallen ska såklart sitta i spjälsängen.

Början av slutet är här

Nog känner jag av allt mer krämpor nu. Ibland känner jag mig som en gnällig 5-åring, men det är ganska påfrestande att ständigt ha ont i ryggen. Vissa stunder vet jag knappt vart jag ska ta vägen för att smärtan är så intensiv.
Smärtan sitter inte i nedre delen av ryggen, som på de flesta gravida. Utan för mig sitter det vid revbenen. Det började med att det gjorde ont på framsidan under bröstet vid revbenen. Helt normalt, tänkte jag. Det är ju bebisen som trycker mot revbenen. Men sen flyttade det bak till ryggen men på samma höjd. Barnmorskan säger dock att det är helt normalt, det är bebisen som orsakar smärtan även där. Och ibland strålar det längs revbenen på sidan mot framsidan, så det gör ont hela vägen runt om.
De senaste dagarna har jag bara kunnat vara i en och samma position i max en halvtimme, innan jag måste byta. Så om jag är i upprätt läge måste jag antingen sätta mig eller lägga mig. Ligger jag måste jag sätta mig upp eller resa mig upp och sitter jag så måste jag lägga mig ner eller resa mig upp. Svårt att göra något större om dagarna då. Är så skönt att jag inte har några "måsten", utan att jag kan göra precis som jag vill och känner.

Vi är nu inne i vecka 35 sedan i onsdags och magen fortsätter att växa. Foglossningen som plågade mig mycket i halva graviditeten har nu kommit tillbaka också, så man är inte överdrivet rörlig.
Bebis verkar må bra, bökar runt och sparkar fortfarande, trots att det inte finns så mycket utrymme. Ganska otroligt att de kan göra sådana stora rörelser som de faktiskt gör, som att vända sig om och sådär. Men snart hoppas jag att bebis fixerar sig. För då sjunker h*n ned lite också, och då kan trycket upp mot revbenen minska. Barnmorskan sa det i alla fall, och då kanske jag inte behöver ha så ont i ryggen ända fram till förlossningen. Hoppas, hoppas!
En bild på mig från idag, i v. 35 (34+3)

Hickar gör bebisen också! Ofta! Åtminstone varje dag, ibland flera gånger varje dag. Enligt min egen mamma hickade jag väldigt mycket i magen och har så gjort även efter födseln, både som barn och vuxen. Så mitt barn brås väl på mig kan jag tänka...
Nu är alla bebiskläder tvättade och sorterade. Passade på att ta lite bilder på en del av kläderna, men orkade inte med allt :)

"Mamma+Pappa=Mej". Sant :) Jag är inte mycket för svarta bebiskläder, men detta kunde jag inte motstå på en marknad i höstas.


Sparkdräkt från H&M.


Tigerdräkt och en pyjamas med Nalle Puh och Tiger.


Supertuffa jeans!


Ett par bodys från Lindex.


Sparkdräkt från H&M. Det står "I love mum" på den <3


Kläder från KappAhl. Märket är Newbie, 100% ekologiska material.


Mjuk och go overall. Köpte begagnat.


Tjockare kofta/tröja från Lindex.


Ibland - igår kväll, till exempel - kan jag känna lite smått panik över att bebisen ska växa i min mage i ca 5 veckor till! För vid vissa tider på dygnet är det som om bebisen sträcker ut sig i sin fulla längd, vilket faktiskt kan vara lite obehagligt. Trycket upp mot revbenen och bröstet är enormt, liksom trycket ner mot bäckenet. Om det känns så nu - hur kommer det då att kännas om en månad när bebisen är ÄNNU större???
Hrm.. jaja, det märker jag säkert :)

Önskar alla en trevlig helg!

Inköpen från Gekås

Ja, jag säger då det. Jag lovade lite bilder på grejer vi köpt till bebisen från Gekå´s i Ullared. Dessvärre kom förkylningen tillbaka med dunder och brak, så orken har inte riktigt infunnit sig. Attans att man inte har så mycket motståndskraft vad gäller förkylningar och andra sjukdommar under en graviditet.
Men här kommer i alla fall lite bilder :)

Pyjamasar strl. 62


Set inför sommaren strl. 62


Pyjamas strl. 62, strumpor och vantar.


Urgulligt set i strl. 56


Lite bodys och byxor i strl. 62.


Munktröja i strl. 68. Jag som ÄLSKAR Spöket Laban kunde bara inte motstå denna tröja. Men tänkte att det är bättre att köpa den i lite större storlek. Perfekt inför hösten ;)


Två olika mössor. En för nyfödd och en som passar bra till våren.


"Dregglisar"


Snuttefilt och två Diinglisar att hänga i vagn/babyskydd


Lite hudvårdsgrejer, amningskupor och nappflaska.


Nagelkit och en nässug.


Spjälskydd och tre påslakanset till spjälsängen. Jättesöta!


Badstol, plastad frotté och ett set så man kan göra en egen gipsavgjutning av bebisens fot/hand med ram till.


De hade otroligt mycket barnkläder på Gekås, dock inte så mycket till baby, i de allra minsta storlekarna. Det mesta var från strl 86 och uppåt. Men lite hittade vi ju i alla fall. Och så hade de ju hela den stora babyavdelningen med allt möjligt. Exempelvis babyalarm, bröstpump, sängkläder, babyskydd, filtar, gosedjur, skallror, bärselar, badbaljor, hygienprodukter, nappflaskor, tallrikar, bestick, sängar... you name it. De hade allt.

Vi är nöjda med våra inköp. Jag ska försöka lägga till de kläder vi köpte där nu, för nu har vi en hel del kläder från strl. 50 upp till 68! Men vi inte egen tvättmaskin, så jag antar att det kommer gå åt en hel del kläder.

Det är vissa grejer vi fortfarande måste köpa. Vi har sett ut sängen och madrassen på Ikea, badbalja ska vi få av en vän då de inte använde sin till dottern, skötbord ska jag köpa av en kollega. Allt sånt är klart, det ska bara hämtas hem och det är ju fortfarande 5 veckor kvar till beräknad nedkomst. Så det är ju (förhoppningsvis) ingen panik :)
Ska framöver lägga ut lite bilder på de kläder jag köpt här hemma, på de små storlekarna :)

Ha det gott!

Viktuppgång under graviditeten

Vid en fullgången graviditet finns det mycket som gör att man har gått upp i vikt. Bebisen väger ju ca 3,5 kg, fostervattnet väger, moderkakan väger, livmodern väger och andra saker, som att kvinnans blodmängd ökar med 50% bidrar till en extra vikt. 
Enligt vad min barnmorska sagt så "väger en graviditet" mellan 10-12 kg. Sen är det ju såklart väldigt varierande,  som allt annat.

Jag har känt att jag inte gått upp så där vansinnigt mycket i vikt hittills, men jag hade kanske räknat med 4-5 kg åtminstone. Vid kontrollen hos barnmorskan i tisdags blev jag därför väldigt snopen när jag inte hade gått upp någonting alls!
Barnmorskan var dock inte orolig, för magen växer precis som den ska, vi ligger mitt på kurvan.
Vid inskrivningen vägde jag mig så att de skulle ha en "grundvikt". Ett par månader senare vägde jag mig igen (nästa besök) och då hade jag gått ner 4 kg. Det var ju inte så konstigt, med tanke på hur illa jag mådde i början. Jag kräktes mycket och fick i mig väldigt lite näring.
Men vikten nu ligger alltså på samma som den gjorde vid förra vägningen, samma som efter att jag förlorat de där 4 kilona.

Så rent tekniskt måste "min egen" vikt ha minskat, vilket är väldigt ovanligt enligt barnmorskan.
Men så länge magen växer, jag äter som jag ska och att barnet mår bra, så är jag bara nöjd :)

I övrigt var allt bra på kontrollen. Magen mäter nu 31 cm, hjärtljuden låg på 148 slag/minut och blodtrycket var perfekt.
Det enda som är "dåligt" är blodvärdet som FORTFARANDE är alldeles för lågt. Förstår inte att det inte ökar när jag äter 2 järntabletter varje dag!!
Så nu ska vi ta om blodvärdet på måndag igen, och är det inte bättre så kommer jag troligen att få ett järntillskott som injektion direkt i blodet.
Jag vet inte riktigt vad det innebär än, men de verkar väldigt angelägna om att gå upp värdet, nu när förlossningen närmar sig.

Igår var vi och handlade på GeKå´s i Ullared. Jätteroligt, men jobbigt. Skriver mer om detta snart. Någon av kommande dagar. Kanske blir lite bilder också, om orken finns :)

Första kaffet sedan juni

Sedan jag blev gravid och åkte på graviditetsillamåendet i juni så har jag inte klarat av det dagliga intaget av kaffe. Bara lukten av kaffe fick mig att spy och efter att illamåendet försvann var jag inte sugen ändå. Jag övergick till att dricka te istället. Men så häromdagen... Då fick jag för mig att det kunde smaka gott med lite kaffe när vi var och hälsade på farfar. Det var inte mycket kaffe jag drack, max en deciliter. Men fyyyy vad jag fick ont i magen efter detta. Hujedamig, det var det verkligen inte värt!

Det är ju inte så att jag saknat kaffet under dessa månader. Det är inte heller så att kroppen MÅSTE ha kaffe för att överleva, eller att jag har ett omättligt sug efter denna dryck. Så jag tror att jag hoppar över kaffet. Kan ju ta bara lite om jag verkligen, verkligen, verkligen är sugen. Men annars håller jag mig nog till te.

I eftermiddag ska vi till barnmorskan på kontroll. Vet inte varför man alltid blir nervös, men det hör väl till.
Efter mvc åker vi ner till svärföräldrarna. Vi ska äntligen till Ullared imorgon, så vi utgår därifrån imorgon bitti. Ska bli jätteroligt. Blir säkert massa inköp till bebisen.

Vaccinera eller inte vaccinera? - det är frågan

Fy sjutton vilket svårt beslut att ta. I morse läste jag i tidningen om att två fall av svininfluensa bekräftats i Kalmar. Det stod även att alla gravida rekommenderas att ta vaccinet.
Jag tog vaccinet förra gången svininfluensan härjade i Kalmar, 2009. Men trots att man tog vaccinet då, så bör man tydligen göra det igen.

Google-freak som jag är kastade jag mig över datorn för att se vad det stod på nätet om vaccinet i samband med graviditet. Hittade flertalet artiklar och vårdsidor, vissa som sa att man absolut skulle vaccinera sig mot influensan om man är gravid, men även andra där forskare varnade för vaccinet. Blir man lite kluven? Ehh, JA!

Jag ringde i alla fall till vårdcentralen för att diskutera det med dem och enligt vad de säger så är det inte samma vaccin som togs fram 2009 (som forskarna varnade för). Detta vaccinet ska inte vara skadligt för barnet, och man ska kunna ta det oavsett var i graviditeten man befinner sig. Jag sa att jag skulle komma i eftermiddag och ta vaccinationen, men känner mig fortfarande kluven.
Men om jag inte tar den - och drabbas av svininfluensan - vad händer då? Som gravid kan man ju trots allt inte stå emot på samma sätt eftersom immunförsvaret är försvagat.

Well, jag hoppas att jag gör rätt val här. Lätt är det då inte i alla fall :(

Och så var vi i 8:e månaden

Det är årets andra dag och vi har gått in i vecka 33. Vi är inne i 8:e månaden. 80,4% av graviditeten har passerat. Det är 55 dagar kvar till beräknad förlossning.
Bebisen väger nu ungefär 2 kg och är ca 44 cm lång enligt Babycenters app. Snart drar det igång med tätare besök hos barnmorskan, vilket ska bli roligt. Allting har ju hittills följt kurvan perfekt, så jag hoppas att det fortsätter så.

Snart kommer bebisen att förbereda sig inför förlossningen genom att lägga sig med huvudet ner mot bäckenet. Känns ändå tidigt, men för förstföderskor är det tydligen vanligt att det sker i just graviditetsvecka 33. Jag hoppas att mitt lilla gryn gör detta självmant, så man slipper det här med vändningsförsök längre fram, eller i värsta fall - att föda då barnet ligger i sätesbjudning.


Bjuder på en liten bild på mig och magen :)