Jag fick en syrlig kommentar på tidigare inlägg

Som jag tidigare skrivit så bloggar jag för Kalmarnytt.se.
Igår kväll såg jag att jag på den sidan hade fått en kommentar på inläget "Shit, vad du har lagt på dig!". Kommentaren löd "ärligt talat är du ju inte smal direkt".
Denna kommentar gjorde mig förvånad, arg och ledsen.
Förvånad över hur klumpig en människa kan vara. Det finns vissa saker som man bara inte säger till en gravid kvinna. Detta är en av dem, och det borde de flesta veta.
Arg och ledsen har jag varit under hela natten. Du som skrev kommentare veta att du har hållt mig vaken många timmar inatt.

Jag kan inte se varför jag ska behöva "förklara mig", men det känns som det behövs i detta läge - så kör till!
För det första - du kanske inte vet att en gravid kvinna växer? Annars kan jag upplysa dig om att så är fallet. Man växer under nio månader!!
För det andra så är jag kanske inte trådsmal från början. Men vet du vad - det måste jag inte vara! Det är sjukt med alla ideal som finns i dagens samhålle om hur den kvinnliga kroppen "ska" se ut. Inte komstigt att unga flickor är rädda för att äta idag.
För det tredje - vet du bakgrunden till mina extra kilon? Nej, det vet du inte! Beror det på att jag äter och stoppar i mig en massa onyttigt och sitter i soffan varje dag? NEJ! Kandet bero på en medicin jag måste äta pga en sjukdom? JA! Äter jag hälsosamt? JA! Rör jag på mig? JA!
Jag har kämpat flera år mot dessa kilon, men medicinen och sjukdomen är ständigt emot mig. Jag har mått väldigt dåligt över detta av och till, för hur mycket jag än försöker, så håller inte en viktnedgång i längden. Jag kanske kan gå ner några kilon ibland, men de går alltid upp igen.

TROTS dessa extra kilon har jag träffat en man som älskar mig högt, vi har gift oss och nu ska vi ha barn. Vi är så lyckliga över detta lilla liv som växer. Och sen kommer det någon (som jag störande nog inte vet vem det är!) och säger att jag inte direkt är smal.
Tack för den. Det värmde verkligen!

Jag ber dig som skrev kommentaren: Tänk TVÅ, eller kanske till och med TRE gånger innan du kläcker ur dig något dumt. Du vet inte vilken skada kommentaren kan göra för mottagaren!

Vilka känslostormar!

Livet som gravid är inte alltid rosenrött vill jag lova. Det började i förgår kväll. Jag fick ont - riktigt ont - i ca 20 minuter. Smärtorna kunde liknas vid mensvärk. Senare upptäckte jag att jag blödde. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle sova dåligt den natten.
Jag har blödit sparsamt förut också, men det har då försvunnit snabbt. Under gårdagen blödde jag fortfarande. Inga större mängder, men det avtog inte heller. Och smärtan kom till och från. Jag var och hälsade på min farmor igår och ville inte oroa henne med något som rör bebisen, så jag sa att allt var bra. Men under kvällen var jag riktigt, riktigt orolig. Önskade så att bebis kunde ge sig till känna, röra på sig eller sparka lite. Men icke sa nicke. Jag började läsa på nätet om blödningar i halva graviditeten (vilket är på gott och ont, för oavsett vad andra upplevt, så är det inte säkert att det gäller mitt fall). Jag ringde i alla fall till gyn strax innan kl. 20, men fick bara till svar i telefonsvararen att de är på plats nästföljande dag kl. 08.00. Natten till idag har varit enormt dryg. Blev inte många timmars sömn och som jag har våndats!

Klockan 7.45 i morse åkte Micke till jobbet och jag lovade honom att höra av mig så fort jag visste mer om vad som skulle hända. Jag slängde mig på telefonen och ringde gyn kl. 8.00. Gyn ville att jag skulle komma in med en gång för undersökning, vilket gjorde mig ännu mer rädd. Men jag var ändå glad att åka in. Ångesten var hemsk i detta läge. Jag ringde Micke och sa att jag skulle åka in, men eftersom jag inte fick en "egen" tid, utan skulle få räkna med att vänta ett tag så ville jag inte att han skulle åka från jobbet. Någon läkare skulle försöka hinna med att undersöka mig mellan de ordinarie undersökningstiderna.

Jag väntade ca 40 minuter ensam, samtidigt som jag kontaktade mamma och mina tre närmsta vänner för att underrätta dem om läget. En av dem, Frida, kom till mig på stört, så jag behövde inte vara ensam med alla hjärnspöken. Jag är henne evigt tacksam!
Efter 2,5 timmes väntan fick jag komma in på undersökning och ultraljud. Bebisen lever, trots att jag var övertygad om det fruktansvärda motsatta. Jag såg hjärtat slå för fullt. Bebisen mår jättebra och växer precis som den ska. Lyckan var total och glädjetårarna kom.
Blödningarna är inget farligt, jag blöder visst lätt från livmodertappen.
Sen blev det samtal till Micke och till mamma och de andra vännerna som jag oroat "i onödan", Alla blev så glada, lättade och lyckliga.
När jag blivit hemskjutsad av Olle och Frida kom tårarna igen. Jag grät hejdlöst av lättnad och av lycka. Och av glädje och kärlek till mitt barn, min man, min familj och underbara vänner som alltid ställer upp.

I kväll känner jag mig rik. Det finns så mycket kärlek och fina människor runtomkring mig. Och jag är så glad och lättad att vår älskade bebis mår bra. Nu ser jag fram emot ett "riktigt" ultraljud om knappt 2 veckor.

Den smärta jag ikväll känner pga foglossningen stör mig inte alls. Jag tar alla smärtor i världen, bara mitt barn mår bra.
Du är så älskad, lilla bebis!! Jag längtar efter dig!

"Shit, vad du har lagt på dig!"

Ja, orden i rubriken kläckte min man ur sig i fredags kväll när han kom hem från jobbet. Jag tittade på honom och jag antar att min blick sa ungefär "Ska du ha stryk eller?", för han sa ganska snabbt "Jag menar inte så... det är ju en bebismage". Och det räddade väl hans skinn för den kvällen.
Men sanningen är den att bebismagen syns tydligt nu, och det har hänt mycket på bara några dagar. Hur man klär sig har stor betydelse för hur väl magen syns, och jag antar att jag hade kläder i fredags som gjorde att magen syntes tydligt.
I helgen har Micke varit med jobbet i Kosta, så jag tog min "lediga" helg till att åka till mamma och pappa i Nybro. Det första mamma sa när jackan åkte av var "Titta, nu ser man ju magen jättetydligt!". Och likadant var det när jag besökte min sjuka farmor (som älskar det faktum att ett barnbarnsbarn är på väg, men som förmodligen inte kommer finnas kvar hos oss när bebisen kommer). Farmor pussade på magen och kramade och klappade.
Alla säger att magen syns tydligt, och jag tycker det är jättemysigt! Men häromdagen upplevde jag också att den var i vägen! Det var när jag skulle stänga kylskåpsdörren. Antagligen stod jag för nära, för dörren gick liksom in i magen... Jag får helt enkelt börja ställa mig lite längre ifrån kylskåpet :)

Man funderar ju mycket på om allt är som det ska med barnet. Och det vet man ju inte! Men eftersom magen växer måste det ju vara som det ska. Så tänker jag i alla fall :)
Imorgon är det två veckor kvar tills ultraljudet, hoppas det går fort!!

Eftersom magen börjat växa så fort nu den senaste veckan, så vill jag snart känna något tydligt inifrån! Men än så länge känner man bara lite bubblande och kurrande. Vet egentligen inte ens om de kommer ifrån bebis, eller om det är annat som känns. Men med tanke på magens storlek så booooorde något kännas snart. LÄNGTAR <3

Barnvagnsdjungeln - here we come!!!

Nu har vi äntligen varit nere på Babyproffsen för att ta tag i det här med barnvagn. Jag vet, det är lång tid kvar än. Men jag har googlat på nätet för att få reda på lite information. Vad är skillnaden på en mjuklift och en hårdlift? Hur används de? Vilket passar oss bäst? Vilken är sönast att köra?
Ja, det finns många behov, och alla har vi olika. Men vi fick jättebra hjälp på Babyproffsen, och fastnade för en Brip Happy.
Jag var helt insnöad på en Emmaljunga efter att ha läst på nätet. Men efter att ha fått känna och klämma lite, så har jag nu ändrat mig. Micke gillade den också. Den hade det mesta som gör att det är en vagn för oss.
Så nu när vi känner som vi gör för denna vagn, ska det till något drastiskt för att vi ska ändra vår uppfattning och ta en annan vagn/annat märke. Men den som lever får se :) Som sagt, det är tidigt än.

Igår var vi på husvisning. Jag hoppades verkligen på det huset och hade byggt upp rejäla förväntningar. Som tyvärr grusades totalt. Vi letar hus i Berga/Bergavik-området och detta låg i Bergavik. Perfekt läge. En bra gund på huset, men jösses! ALLT behövde göras om. Mäklaren var riktigt dålig och jag var grymt besviken när vi gick därifrån.
Mäklaren intog någon slags försvarsställning så fort man sa något negativt om huset, eller om man ifrågasatte något. Exempelvis sa mäklaren att man inte behövde tänka på att dränera om huset på flera år. Men när man kommer ner i källaren så dryper det av vatten och fukt. Och så är det fullt med mögel på väggarna! När man påtalar detta för mäklaren så säger han bara lite nonchalant "ja, men det kostar 2000 kr/meter att fixa!". Jäkla klåpare!!!
Nä, det är bara att glömma och gå vidare. Det finns bättre objekt för mig och min lilla blivande familj :)

I övrigt så sitter förkylningen fortfarande i. Rejält också. Febern är borta, men förkylningen har ju en förmåga att påverka den allmänna orken negativt. Jättetråkigt. Jag som tyckte att jag var trött som det var ifrån början. Och så går jag och väntar på mina provsvar för min ämnesomsättning. Brukar ta 1-2 dagar. Nu har det gått 3! Hoppas, hoppas de kommer med posten imorgon, och att värdena ser bra ut såklart.

Finns du där inne?

Jag vet att man inte ska tänka så, men jag kan inte hjälpa det. Jag har kommit till en punkt där jag böjar undra om graviditeten har avstannat. Graviditetsymptomen avtar allt mer. Illamåendet är borta, liksom huvudvärken och de ömmande brösten. Behovet av att springa på toa en gång i kvarten är inte heller kvar. Det enda som är kvar är en enorma, fruktansvärda tröttheten. Men det kan ju lika gärna bero på hösten som är i antågande. Jag har börjat fråga mig själv - känner jag mig gravid - och vet inte riktigt vad jag ska svara på den.

Många säger att det är normalt tänkande, och att det är normalt att man mår i stort sett "som vanligt" under denna period. Men det är just därför som jag så innerligt längtar efter att få känna något från barnet! Det känns som en evighet till nästa kontroll (andra ultraljudet), som är den 8/10. Drygt tre veckor!!! Har inte varit på någon kontroll sedan det första ultraljudet den 21/8. Det är normala intervaller, men det känns väldigt långt. Kan man inte klämma in någon liten undersökning bara så att man kan vara lugn, att allt är bra?
Efter andra ultraljudet är det 4-5 veckor tills nästa MVC-besök. Därefter är det väl rätt regelbundet, vad jag vet. Tror det är varannan vecka för förstföderskor.
Jaja, jag är otålig. Får väl lugna mig lite...

Igår var jag och tog nya prover för min hypotyreos (underfunktion i sköldkörtenl/för låg ämnesomsättning). Det är av största vikt att man tar rätt dos medicin (i detta fallet Levaxin). Jag måste på kontroll var sjätte vecka, för att se så värdena är bra. Det är lite lustigt detta, jag fick diagnosen våren 2010, och har varit väldigt "svårinställd" med medicinering. Det är först i början av graviditeten som medicineringen blivit rätt. Alltså är jag lite orolig för att värdena ska ha rubbats nu när graviditeten gått lite längre. Inväntar svar på proverna i början av nästa vecka.

I övrigt ser det ut att bli en lugn helg. Både jag och min man är rejält förkylda, så det kommer väl inte gå i så värst många knop, antar jag...

Önskar er alla en trevlig helg!

Ny vecka - och ny månad!

Varje onsdag är så otroligt härlig! Då märker jag att graviditeten går framåt. Idag har vi gått in i v. 17, och därmed även i 5:e månaden av graviditeten. Jag går bara och väntar på att få känna något ifrån den lille/lilla bebisen. Men än så länge kan jag bara känna hur det spänner och drar för att livmodern växer. Kan hända att jag kanske känner bebisen ibland, men att jag ännu inte förstår vad det är. Troligen dröjer det ett par veckor till innan jag känner bebisen ordentligt. Kan knappt vänta!
Jag hoppas i alla fall att det molande, och de små hugg jag känner är normalt. Men det borde det ju vara!? Livmodern växer ju, och annat måste ju liksom flytta på sig för att bereda plats.
Men för mig, som väntar första barnet, blir man nervös och nojig över allt man känner. Man vet ju inte hur det ska kännas. Men alla vänner brukar lugna ner mig rätt bra.

Idag har varit en extremt lugn dag. Förkylningen är påtaglig, halsen river och man får nysattacker. Till råga på allt har jag fått besök av febern idag. Så dagen har ägnats åt att läsa i min bok och att titta på film i soffan. Runt 15-tiden var jag så trött, så jag tänkte sova en stund. En halvtimme borde ju i alla fall vara ok. Ställde mobilen på rigning. Och visst ringde den - men jag stängde nog av den kvickt som tusan och somnade om igen. Vaknade 17.30... Skönt att sova i och för sig. Hoppas bara det inte blir några problem med att sova inatt.

Imorgon vill jag i alla fall att febern är borta! Jag är trött och hängig som det är, utan den! Håll tummarna! :)

Välkomna, KalmarNytts läsare!

Idag börjar jag blogga för KalmarNytt.se, så jag vill hälsa alla nya läsare välkomna! Jag har bloggat om graviditeten i ett par veckor, så ni får jättegärna besöka min blogg för att läsa de tidigare inläggen.
Jag hoppas att ni vill följa mig på min och min makes resa mot dagen då vårt första barn kommer. Som vi längtar!!!

Dagen har varit väldigt lugn idag. Jag var bjuden på lunch hos min f.d kollega Susanne (vad konstigt det känns att skriva f.d - men vi jobbar ju faktiskt inte ihop längre) och hade jättetrevligt! Det som var mindre trevligt var bussfärden till Lindsdal där Susanne bor och hem till stan igen. Varför kan busschaufförer inte köra normalt? Varför dessa snabba accelerationer, tvära inbromsningar och ryckiga körning? Det slutar alltid - och då menar jag ALLTID - med att jag kliver av bussen illamående! Är de så pressade av sin arbetsgivare att de inte kan köra så resan blir behaglig för resenärerna? Eller är det bara okunskap och ovilja? Ja, inte vet jag. Lite smått sur och irriterad blir jag i alla fall.
Skärpning, busschaufförer!!

Nu är det snart dags för fotboll. Sverige - Kazakstan, självklart sitter maken bänkad framför tv:n med Sverige-halsduken på. Jag slår mig väl ner i soffan med en mugg honungsvatten (för att lindra min onda hals) och en god bok. Måtte han inte gapa och skrika allt för mycket, för då hänger smockan lös ;) Mina nerver tål inte riktigt plötsliga skrik, rop och utfall just nu.
Men men - HEJA SVERIGE!!!

Kräftskiva

Igår kväll var vi bjudna på kräftskiva hos Mickes kusin. Mitt ute i skogen, men alltid lika trevligt! :) Mycket folk, härlig stämning och många kräftor (som jag aktade mig noga för). Värdinnan Helena hade gjort glutenfri paj till mig, så jag överlevde kvällen jag med.
Det var ganska intressant att betrakta denna tillställning med nyktra ögon, måste jag säga. Fast - det var väldigt städat, var väl bara en stackare som blev lite för onykter.
Jag var i alla fall på systembolaget dagen innan och skulle köpa mig några alkoholfria cider. Tror ni inte jag fick visa leg i kassan?! Det var ju bara alkoholfria drycker jag köpte, vilket kassörskan även såg. Men visst, är väl bättre att de kollar för många än för få. Kändes dock lite underligt :)

Min kräftskiva slutade kl. 23.30, då jag var alldeles för trött för att sitta uppe längre. Huvudet värkte också. Övriga var uppe till 3-3.30 nångång, så jag gissar att mina älskade man somnar tidigt i soffan ikväll. Tur att han är ledig imorgon.

Men den här dagen började inte jätteroligt för mig. Vaknade med huvudvärk - som vanligt - och kände mig allmänt dålig. Ungefär som om jag var med och drack en massa alkohol under gårdagskvällen. Men det kan jag LOVA att jag INTE gjorde. Ibland mår jag så under de första timmarna av dagen, vilket är så tråkigt. Men jag får försöka att tänka på att jag får ut något alldeles, alldeles underbart av detta i slutänden!

Solen skiner och det är behaglig temperatur ute, så nu blir det en promenad med Micke och sedan får vi väl se vad vi hittar på för middag.

Köpt mammakläder!

Idag har jag - eller vi kanske jag ska säga - gått in i vecka 16. Nu går det minsann undan! Alltid lika spännande med ny vecka. På min mobil har jag tre appar, en från Babycenter, en från Babygruppen och en från 1177 (sjukvårdsrådgivningen). Den förstnämnda ger information och tips varje dag under graviditeten. Olika saker och frågor som kan tänkas dyka upp som man får svar på och andra tips om vad man bör tänka på. Den ger även - precis som de andra två - en veckouppdatering den dagen man går in i ny vecka. Då får man information om hur stor bebisen är nu, vad som händer i den nya veckan, hur man kan känna sig och vilka tankar som kan dyka upp hos partnern. Jättebra tycker jag!
Så varje onsdagsmorgon när jag går in i ny vecka tar jag upp apparna och läser igenom. Babycenter har även en bra och utförlig bild på hur bebisen ser ut i den vecka man är i. Så mysigt att se och få läsa!
Många säger till mig att inte läsa så mycket. Men vad är det för fel med det? Det jag läser är ju ren fakta. Okej, man kanske ska hålla sig ifrån olika forum på nätet och ställa frågor som "vem som helst" kan besvara. Det är bättre att hålla sig till faktasidor och ställa de frågor man har till sin BM.
Men som det jag skrev om igår - fiskolja - det läste jag ju i min app. Så jag tycker absolut inte att det är FEL att läsa :)

Idag hade jag en date med kollegorna från jobbet. Vi ska träffas för en fika en gång i månaden ungefär. Så idag var första fikastunden på Kullzénska inne i stan. Mycket trevligt. Efter det gick jag bort till H&M för att titta på lite mammakläder. Ja, det börjar verkligen märkas att storken är på väg. Kläderna blir tajtare och tajtare. Så nu har jag köpt två par mammabyxor och en mammajacka att ha under hösten. Ett par leggings blev det också...
Än så länge har det varit varmt och skönt, så man har kunnat ha kjol/klänning/leggings och tunika som sitter lite lösare, och som bara är till att "dra på". Men nu när hösten närmar sig så är det lika bra att vara förberedd med lite varmare kläder.

Det doftar nu gott i hela lägenheten. Jag håller på att baka bröd. Det är så stor skillnad på att äta köpt glutenfritt bröd och att äta hembakat. Mums :) Får nog bli en macka till kvällsmaten nu.
Nu kommer snart Micke hem. Hade varit skönt med en promenad, men jag ser att regnet öser ner. Så det blir till att ta lite kvällsmys och sedan titta på Dallas.

Ha en bra kväll!

Fiskolja

Jag är ju inget stort fan av fisk. Äter ingenting från havet så långt jag kan undvika. Men jag har ätit kapslar med fiskleverolja så att jag får i mig omega-3 ändå. Jag frågade min BM vid första besöket om jag kunde fortsätta med det och fick svaret "Ja, det skulle jag tro".
Igår på Babycenters gravid-app stod det lite information om just detta. Efter att ha läst vad det stod så hade jag lärt mig att jag INTE skulle äta de vanliga kapslarna, då de oftast är gjorda på fiskleverolja. Fiskleverolja innehåller en slags A-vitamin som kallas "retinol" - vilket bör undvikas helt under graviditet. Den informationen räckte för att jag skulle gå till apoteket och kolla om det finns någon kapsel med fiskolja som INTE är gjord av fiskens lever. Jag fick då veta att det finns enbart EN sort som är speciellt för gravida (se nedan).
Det finns massor av ämnet DHA (dokosahexaensyra) i fiskleverolja, enligt Babycenters app, och det är väldigt viktigt för att bebisens hjärna och ögon ska utvecklas normalt. Självklart tar jag då dessa kapslar :)
Undrar bara varför min BM talade om detta från början? Nu har jag ju hunnit få i mig ämnen som är skadligt för mitt barn...