Jag har under flera veckor känt bebisen röra sig. Den har vänt på sig och flyttat på sig. Men jag har verkligen längtat efter att känna en riktig spark.
I torsdags kväll satt jag och tittade i vårt bröllopsalbum och tänkte tillbaka på den underbara dagen då vi gifte oss. Vad hände då? Jo, då kände jag första sparken! Vilken underbar känsla! Genast ville jag bara känna mer. Jag tryckte på magen för att se om bebis kunde sparka igen, men icke. Hela gårdagen var lugn. Jag hade besök av en f.d kollega, Susanne, och berättade om sparken. Jag väntade och väntade, men det kom ingen mer spark.
Men idag kom en till, bara för en liten stund sen. Vilken lycka! Känslan går inte att beskriva.
Jag längtar verkligen tills Micke kommer att kunna känna sparkarna från utsidan om någon vecka.
Susanne var hos mig på lunch igår och hade med sig ett par så otroligt söta små babystrumpor. Älskar dem!
Än en gång - tack Susanne :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar