Ordet låter nästan lite otäckt. Men igår var jag hos barnmorskan igen. Allt var bra med bebis. Hon gjorde även en s.k hinnsvepning på mig. Man går in och retar hinnorna och livmodertappen. Det brukar trigga igång förlossningen. Detta gjordes kl. 13. Jag var då öppen 2 cm, och livmodertappen var väldigt mjuk och mogen.
Nästan omedelbart efteråt kände jag en mycket starkare mensvärk än tidigare. Ett par timmar senare började värkarna komma smygandes tillbaka. Ca 15 minuter emellan. De blev tätare och tätare och under kvällen (21-22-snåret) kom de med ca 5 minuters mellanrum. Så höll det i sig större delen av natten - vilket innebär att jag inte sovit så fasligt mycket.
23.10 hör/känner jag hur det klickar till och kommer att tänka på att det kan vara vattnet som går. Har nämligen hört att det kan klicka till precis innan. Hinner bara ställa mig upp och känner hur det kommer en liten flod. Dock trodde jag det skulle komma betydligt mer, men jag var tacksam att jag tagit på mig en nattbinda en halvtimme innan. Vankade omkring lite för att se om det kom mer vatten, vilket det gjorde lite då och då, men inga större mängder.
Jag gick sen och la mig på soffan då jag kände att Micke åtminstone kunde få sova. Jag pustade och stånkade mig igenom mina värkar som blev kraftigare och kraftigare och försökte samtidigt klocka dem. Runt 02 blev de tätare, ca 3 minuter emellan - för att sedan bli glesare igen. Vid 5-tiden gick det nästan 25 minuter emellan! Vilket på ett sätt var skönt, för då fick jag lite mer sömn..
Vet inte om de avtog för att jag låg ner. Men nu har jag i alla fall varit uppe och vankat omkring en stund och tagit en dusch. Ska väl äta lite frukost och sen ut på en promenad för att få igång värkarbetet igen.
Barnmorskan trodde i alla fall på bebis i helgen. Det gör jag med, bara värkarna kommer tillbaka (även om de gjorde jäkligt ont...) :D
Trevlig lördag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar