Graviditeten - en skönhetskur?

Alla (läs många) säger att man skiner under graviditeten. Håret är perfekt, det blir tjockt och fint eftersom man inte tappar något. Hyn är alldeles underbar, len och mjuk. Naglarna blir hårda och växer fortare.
Men hur kommer det sig då att jag känner mig som ett skalligt sandpapper med lövtunna naglar? Efter allt man går igenom i en graviditet tyckte jag att man åtminstone kunde få uppleva denna "skönhetskur". Men icke. Ja, jag vet - det är så olika för alla. Sen till på köpet så är det vinter. Vid den här tiden brukar jag ha väldigt torr hud, och tappa mycket hår. Vad gäller naglarna så vet jag inte. Jag har alltid varit en riktig nagelbitare och har haft superkorta naglar, så kvalitéten på dem kan jag inte säga något om. Nu växer naglarna jättefort, men är extremt tunna och sköra. De är långa och fina, men jag måste hålla på med många lager lack så att de blir lite hårdare. Något jag gärna gör, då jag gillar mina nya naglar :)

Men jag klarar mig utan att se vit ut i ansiktet och på benen för att jag är så torr. Jag klarar mig utan självsprickor ovanpå händerna och på fingrarna. Jag klarar mig också utan de torra armbågarna som tröjan liksom FASTNAR i, för att de är så extremt torra och spruckna. Ont gör det ju också.
Jag smörjer och smörjer med feta hudkrämer flera gånger om dagen, men det verkar inte hjälpa. Det handlar väl om envishet.

Men jag undrar... om det hade varit sommar när jag varit i detta stadiet av graviditeten - hade det varit annorlunda då? Hade det glänst om mig? Ja, jag försöker intala mig det.
Men jag har min man, han älskar mig, talar om hur fin han tycker jag är. Får höra det dagligen. Han klappar på magen och pratar med bebisen, som då sparkar till svar. Det är så mysigt och berör ett blivande mammahjärta.

Nu ska jag snart bylsa på mig en massa kläder och gå ut i det fina vädret. Hoppas de har sandat gångbanorna, för det hade de inte gjort igår.

Ha en trevlig fredag och helg! :)