fredag 28 december 2012

Och så var julen över...

Tänk vad mycket man förbereder inför julen, och så är den över på 3 dagar! Men visst, man har fortfarande myset kvar hemma även om jag inte kan låta bli att tycka att det känns lite tomt. Det är en viss känsla som saknas.
Vår jul har i alla fall varit jättebra. Julafton delar vi upp mellan våra familjer - min i Nybro och Mickes i Torsås. Det är skönt att inte behöva stå med allt själv vid jul, utan att hjälpa mamma och svärmor med det de beöver hälp med istället. Men jag kan ändå inte låta bli att se fram emot den dagen då vi kan ha julafton hemma, för båda våra familjer, så man slipper farandet fram och tillbaka. Men vi behöver ett större boende innan det kan ske :) Våra 74 kvm är lite litet för de tillfällen då bådas våra familjer kommer, för då är vi 17 personer...

Igår var jag hemma i Nybro och hjälpte till med farfars lägenhet. Nu ska han få flytta till ett annat boende vid årsskiftet, så allt i lägenheten ska gås igenom och sorteras. En del ska slängas, en del ska skänkas, en del ska sparas till farfar och en del delas upp mellan oss andra familjemedlemmar. Det tar tid att gå igenom allt, och mycket ska diskuteras med de övriga.
Nu hoppas jag bara på att farfar får det bra i sitt nya boende och att han kommer trivas.

Bebisfronten då? Jodå, det är bara bra. Enligt vad jag har läst så ska bebisen sova 90-95% av tiden på ett dygn, men det kan inte stämma med vår bebis. Ibland känns det som att det är konstant aktivitet. Fast det är det ju såklart inte, men det är ofta. Sparkarna och kullerbyttorna känns mer och mer och kan ibland både vara obehagliga och göra ont.
Blivande mormor har känt sparkarna och blivande pappa känner sparkar varje dag nu. Häromdagen la han örat mot magen, och fick sig några rejäla sparkar från bebisen. Han pratar med bebisen och klappar på magen. Det är så mysigt!
Det värsta med all aktivitet i magen just nu är att den mest aktiva perioden är efter midnatt, när man försöker sova! Så jag har rätt så mycket vakentid innan jag får sova för mitt lill* hjärta. Men det är det såklart värt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar