Nu har det gått en tid sedan jag bloggade sist. Ber om ursäkt för
det. Men jag något vansinnigt trött. Jag orkar inte med mer än det som
"ska" göras dagligen, så som gå upp, äta frukost, bädda, göra sig i
ordning, ta en kort promenad, laga middag etc. Men med ett blodvärde som
ligger långt under det normala/önskvärda så blir det väl på detta vis.
De
senaste dagarna har gått åt till att adventspyssla här hemma. Att få
upp ljusstakar, stjärnor, nya julblommor, byta gardiner, baka
lussekatter (vanliga och glutenfria) och pepparkakor har gjort att
kraften tagits ifrån mig helt. Lägg sedan till förvärkar, foglossning
och en vild bebis som gör att man tvunget måste ta pauser med jämna
mellanrum, så förstår man att allt tar sin lilla tid. Det får bli som
det blir helt enkelt, men idag är det första advent och myset och lugnet
har infunnit sig i vårt hem.
Jag vaknade som vanligt tidigt. Låg
kvar i sängen en stund men bestämde mig sen för att gå upp och titta på
adventskalendern. Micke sov vidare. Han har varit i Stockholm på
utbildning i veckan och har ännu inte fått tid att sova ut en morgon, så
den fick han idag. När han vaknade kröp jag ner igen, efter att ha
unnat mig envarm dusch och kur med härliga hudkrämer peelingar. Bebisen
var vaken och Micke kände för första gången sparkarna! Det var så
mysigt, svårt att beskriva. Bebis bjöd på många sparkar, och rejäla
sådana. Jag har ju känt sparkar länge, men bebisen har varit som mest
livlig de stunder då Micke inte varit hemma. Men nu så, nu blir det bara
mer och mer.
Under veckan har det varit jul på slottet. Det är
något av en tradition att gå dit, även om det är i stort sett samma
saker varje år. Men jag tycker man kan stödja dessa lokala händelser.
Jätteroligt att slottet utnyttjas! Detta året var det dock lite
jobbigare att gå omkring. Det är höga trappsteg och mycket gående. Men
man behöver som tur är inte gå så fort.
Under veckan har jag också
börjat må väldigt illa till och från. Somliga stunder pendlar man mellan
soffan och toan. I början av veckan trodde jag att jag åkt på
vinterkräksjukan, men jag tror inte det är det. Lustig vinterkräksjuka i
så fall, som kommer och går - som dyker upp väldigt plötsligt och som
kan försvinna lika fort. Det är nog som min vän Susanne sa - livmodern
kan trycka på diafragman, och då kan man må illa.
Men det som är
jobbigast just nu är tröttheten och förvärkarna. Jag tar både
järntabletter och dricker blutsaft på inrådan av barnmorskan, så jag
hoppas verkligen att värdena ska stiga snart. Det andra jobbiga är
förvärkarna. Och botet för det är V I L A. Suck. Jag måste ta det lugnt.
Inte gå för långa promenader. Inte stå eller gå för länge. Ta pauser.
Lika bra att lyssna på kroppen och på vad barnmorskan säger. Vi ska inte
ha någon prematur födsel här, inte!
Ikväll blir det väl en liten tur till stan för att gå på julskyltning :)
Hoppas att ni alla får en mysig första advent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar