Många stressar runt. Många har panik och ångest och glömmer att
stanna upp och bara njuta. Många kallar det för julstök, men det är ett
"stök" som jag inte skulle vilja vara utan.
Julen är något av det
bästa på året. Om man frågar mig. Inte just det här med julklappar då,
kanske. Utan allt mys runt omkring. Man ser att folk har det så fint i
sina fönster med ljusstakar och stjärnor när man är ute på promenad. Jag
julpyntar lägenheten, det är tomtar överallt. Ljus byts ut mot röda,
dukar byts också ut till röda och med tomtemotiv. Gammaldags bonader
hängs upp på väggarna. Vi klär granen. Till första advent bakas det
lussekatter och pepparkakor. Lite senare gör jag julgodis i olika
varianter. Skinkan kokas och griljeras. Och allt medan julmusiken hörs i
hela lägenheten. Här tänder vi mycket ljus om kvällarna och bara myser.
It´s
the most wounderful time of the year... :) Alla (de flesta i alla fall)
är vänliga, främlingar önskar en god jul, håller upp dörren lite extra
länge om man är på väg mot dem (vilket i och för sig kan ha att göra med
att jag är gravid också...). Men det känns så härligt på något sätt.
Sen
har vi det här med julklappar. Det är också roligt, men det är inte det
som julen handlar om. Jag tycker det är roligt att få ge saker. Jag
tycker det är roligt att få slå in dem i vackert papper, med snören om.
När man sedan kan lägga dem under granen känner man sig faktiskt ganska
nöjd med sig själv.
Men det viktigaste med julen är att man umgås med
sina nära och kära. Jag har förlorat en kär person under hösten. Första
julen utan farmor kommer säkert att bli annorlunda. Men jag har en
underbar familj att fira julen med, vilket jag är så tacksam för.
Just
denna decembermånad har dock varit lite speciell. Jag har velat göra
allt på en och samma gång, vilket jag märkt inte fungerat. Normalt sett
har man ju jobbat, men nu går man hemma och bara velat få allt klart på
en gång så man kan njuta av det sen. Allt är klart här hemma nu, men det
har tagit sin tid. Jag behöver mina pauser och min vila. Sen behöver
jag också komma ut (utan att det handlar om julklappsjakt eller
julblommsinköp eller något liknande). Jag tar fortfarande mina dagliga
promenader, men märker att jag nog får börja trappa ner. I alla fall gå
kortare promenader. Idag har jag gått 5 km totalt sett, och det gör
faktiskt att förvärkarna blir värre under själva promenaden. Måste
lyssna på kroppen.
5 km kanske inte låter så långt, det hade det inte
varit normalt sett. Men för en kvinna som är gravid i 31:a veckan är
det faktiskt en bra bit.
Bebisen verkar gilla julen i alla fall.
Finns ingen ände på alla övningar h*n utövar där inne i magen. Sparkar,
kullerbyttor, boxning och gud vet allt. Det värsta är väl att det är
mest nattetid. Allt för att hålla mamma vaken och för att hon ska vara
helt slut om dagarna.
Idag har jag i alla fall varit på stan och
lunchat med tjejerna i föräldragruppen. Mycket, mycket trevligt. Ser
redan fram emot nästa träff och hoppas på att den innehåller lika mycket
skratt och förstående stöttningar som idag :)
Nu är det dags att
traska bort till Maxi för att handla. Micke och jag har som en tradition
att ha vårt egna lilla minijulbord strax före julafton. I år blir det
på lördag kväll. Så nu ska jag handla för det, och Micke hämtar upp mig
med bilen på väg hem från jobbet så jag slipper kånka hem allt själv.
Ha en mysig kväll i decembermörkret. Tänd mycket ljus, varva ner och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar