Nu tycker jag att jag börjar bli allmänt sur, tvär och deppig! Vill
bara få ut barnet, men jag vet - det är inget som jag kan styra över.
Ändå sitter man och googlar på sätt att starta förlossningen - och testar även vissa saker... såklart utan resultat.
I
förrgår hade jag en sån där riktig deppdag. Ingenting var bra. Till på
köpet så jobbade Micke, så jag var själv hemma hela dagen. Idag är det
samma sak - trots att han är hemma. Tror att han undviker mig lite, för
jag har varit lite småelak och hugger lätt. Inte min mening egentligen,
men jag ÄR faktiskt på dåligt humör.
Att gå med smärta nästan hela
tiden tär på en. Dels är det förvärkar som oftast kommer om kvällarna.
De gör riktigt ont när de kommer och gör då ont både i nedre delen av
magen och i ryggslutet. Men om dagarna har jag även den förbannade
värken som känns som mensvärk. Helt normalt, säger alla. Ja, det är väl
möjligt, men det är jobbigt att gå med dag ut och dag in. Inte konstigt
man blir på dåligt humör.
I morse blev jag väckt av fågelkvitter.
Underbart. Solen sken och det var flera plusgrader. Såg framför mig en
promenad ute på Stensö eller liknande. Kanske kunde vi ta med lite kaffe
och sitta och njuta en stund. Men nähä - solen bestämde sig för att gå i
moln och det blev igenmulet innan klockan hunnit bli 10. Så klockan 10
var min dag förstörd.
Det kanske låter löjligt i era öron, men man
är inte sådär glad nuförtiden. Vissa dagar är jag jätteglad och uppåt.
Men deppdagarna kommer alldeles för ofta.
Åhh, vad jag längtar till förlossningen drar igång. Imorgon är det beräknat att vi ska bli föräldrar. Men jag tvivlar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar