Äntligen februari och nionde månaden!

Nu är vi inne på slutspurten. Rätt månad. I alla fall om bebisen tittar ut när h*n ska. Det är 25 dagar kvar till beräknad förlossning. Känns som om det inte är någon tid alls. Samtidigt som det känns som en evighet!
Ja, ja... så länge vi inte går in i mars månad utan att bebis tittat ut så är jag glad. Ett par dagar kan jag gå över tiden, men absolut inte mer!

För min del får barnet gärna komma nu. När som helst. Vi har i stort sett allt klart hemma. BB-väskan är packad, det finns kläder, sängkläder, blöjor, tvättlappar, bärsele, babysitter, skötbord... det som egentligen saknas är spjälsängen med madrass och sånt. Men det har vi sett ut, och ska köpa på Ikea i början på nästa vecka. Under nästa vecka kommer även vagnen. Likaså babyskyddet till bilen. Därefter är vi nog så redo vi kan bli.

Idag har jag varit på lite småtaskigt humör. Natten var väl inte den bästa. Sov väl ett par timmar. Men inte i sträck, utan i 20-30 minuters intervaller. Bebisen har levt rullan och smärtan i ryggen är ju inte heller sådär bekväm. Sömnbristen kanske kommer att bli bestående ett tag framöver, även efter att barnet kommit ut. Men det känns som om jag hellre är vaken pga att mitt barn är vaket än på grund av den jädra smärtan som uppstår oavsett hur jag ligger i sängen.

Mitt humör blev ju inte alls bättre av att vår granne kommer upp flera gånger och ringer på vår dörr. Kommer inte ihåg om jag nämnt honom innan, men det är en granne som knappt kan svenska, utan kommer från Ryssland. Jag förstår inte honom och han förstår inte mig. Men när han får för sig att ringa på hos oss så ringer han inte som vanliga människor - alltså en eller två gånger på ringklockan. Nej då, han håller knappen intryckt i evigheter! Han rycker och sliter i dörren. Han bankar på dörren. Han slår i brevinkastet.
Jag vet inte vad jag ska göra, men jag vill i varje fall inte öppna. För om jag öppnar så kommer han säkert in och då blir jag aldrig av med honom. Plus att hans beteende då uppmuntras, då lär han komma ännu oftare än vad han redan gör.
Jag tror inte han är farlig på något sätt, men det känns inte sådär kul när han beter sig så. Folk säger till mig att ringa hyresvärden, men vad ska jag säga till dem? Jag vet ju inte vad gubben vill. Han är gammal också, och jag har mina misstankar om att han kanske börjar bli lite dement. Men vad vet jag.

Jag har i alla fall piggat upp mig med att sätta ihop en stoooor bukett tulpaner i vitt, rosa och lila med lite videkissar i. Den är till svärmor som fyllde år igår, hon ska firas i helgen. Vårigt och fint :)
Här kommer en bild för v. 37, som vi gick in i i onsdags :) Känns som om magen sjunkit ner något, vilket gör det lite lättare att andas, men å andra sidan verkar bebis tycka om att sträcka ut benen. Så trycket upp mot revbenen känns rätt ofta ändå.



Nu blir det till att vila lite. Sen ska jag väl dra fram dammsugaren för en liten svängom.

Trevlig helg!