Då vår dagen kommen. Dagen då det är tänkt att vi ska bli föräldrar,
om allt går enligt planen. Dagen som man har ställt in sig på i 9
månader.
26 februari...................
Ingenting verkar hända vad gäller barnafödandet i alla fall. Så otroligt frustrerande!
Jag
var hos barnmorskan idag på förmiddagen. Micke skjutsade mig dit innan
jobbet. Allt såg bra ut - precis som vanligt. La inga direkta siffror på
minnet, men blodtryck, blodvärde och hjärtljud var helt i sin ordning.
Magen mätte 35 cm. En cm större än för två veckor sedan.
Bebis var
busig. Det var inte lätt att lyssna på hjärtljuden idag, för bebis
flyttade på sig hela tiden :) Mammas lilla bus! Men till slut så fick vi
höra att det slog bra.
Jag vägde mig som vanligt också. Idag var
jag övertygad om att jag åtminstone borde gått upp ett kilo. Kanske till
och med två. Men nä, jag hade gått NER ett kilo sedan sist.
Obegripligt, det där. Men jag klagar inte :)
Hade tänkt mig en
promenad hem, i hopp om att trigga igång förlossningen. Jag hann inte gå
mer än 150 meter så mötte jag min pappa som kom körandes på vägen. Han
bor i Nybro normalt, men hade ärenden inne i Kalmar. Han tyckte jag var
alldeles för långt hemifrån, och tyckte absolut inte jag skulle GÅ hem.
Så det blev skjuts. Men jag tog en promenad när jag kom hem istället.
Runt Skälby - och det innebär ändå 3,5 km ungefär. Blev dock rädd när jag
var som längst hemifrån. Vad gör jag om vattnet skulle gå och värkarna
skulle sätta igång? Det var kallt, blåsigt och blött överallt. Jag hade
ju omöjligt kunnat gå hela vägen hem i det läget. Hade väl fått ringa
efter taxi.
Men vattnet gick inte, och värkarna var bara lätta under
promenaden, så det gick bra. Dock tror jag inte att jag ska gå så långa
promenader själv. Får nog nöja mig med att hålla mig runt kvarteret
hemma.
Till middag blev det pannkakor. Det var evigheter sedan jag
åt det, så jag blev riktigt sugen. Därefter vilade jag en stund och sen
bakade jag bullar och sockerkaka. Har även hunnit med ett antal
telefonsamtal. Ett med svärmor, ett med mamma och ett med en väninna.
Alla tre undrade hur jag mådde och om jag trodde det skulle bli ett
punktligt barn.
Men det verkar inte så. Nu är det bara knappt 5
timmar kvar på detta dygnet, så det vore väldigt konstigt om jag skulle
hinna klämma ut bebisen idag.
Men imorgon kniper jag igen! För då
fyller min svåger år, och jag VILL verkligen att vårt barn ska ha en
egen födelsedag! Är ju bara så typiskt att jag har en tvättid imorgon.
Det innebär att jag kommer att springa en massa i trapporna, så det
skulle ju inte förvåna mig om det sätter igång förlossningen bara för
att jag inte VILL det imorgon. Får strunta i tvätten. Hoppas på att det
finns en tid på torsdag istället, kanske. Jag får kolla upp det :)
Nu
ska jag ta mig en kvällsmacka - och Micke får väl njuta av en nybakad
kanelbulle. Gjorde dem inte glutenfria denna gången - är ändå inte så
förtjust i bullar :)
Ny dag imorgon, med start på övertid. Får se hur det går :)
www.vi2blir3.blogspot.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar