Okej, nu räcker det! Jag har dragits med förkylningen och den
förbaskade hostan sedan jul. Hostan har bara blivit värre och värre.
Under helgen har det börjat göra rejält ont i lungorna och så fort jag
lägger med ner eller lutar mig avigt så väser och piper det i
luftvägarna.
Från början var det slemhosta, men nu är det en torr
och hård hosta som är extremt jobbig. Jag orkar knappt hosta längre, men
om jag inte gör det så känns det som om jag kväver mig själv eftersom
luftvägarna korkas igen av någon anledning. Och hostar jag så känns det
som om både lungor och mage skulle explodera.
Magen blir jättehård
och jag undrar vad bebisen tycker om hostan. Det är ju en ganska rejäl
ansträngning för kroppen. Men jag har pratat med barnmorskan och hostan i
sig är inte farligt för barnet, men det är viktigt att jag går till
läkare så jag kan få hjälp. Så ett läkarbesök är inbokat i eftermiddag.
De får lyssna på mina lungor och sådär. Jag är lite rädd att jag åkt på
lunginflammation, men hoppas verkligen inte det.
Hur eller hur
vill jag väldigt gärna få lite hostmedicin så att resten av kroppen kan
få en chans att återhämta sig inför förlossningen som kryper allt
närmare. Kan tänka mig att det inte är roligt med våldsam hosta under
förlossningen. Och definitivt inte efteråt heller - om man blivit sydd
och sådär...
Hujedamig!
I natt har jag sovit ungefär 3,5 timme. Inte sammanhängande givetvis.
Jag går omkring här hemma som en zombie idag. Vill så gärna sova, men
det är totalt omöjligt.
Ja, ja. Vi får se vad domen blir i
eftermiddag. Bara jag får hjälp, för det är ju tydligt att den här
skiten inte tänker gå över självmant.
Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar